Johannespassionen - Johann Sebastian Bach. Välkommen till en mäktig musikupplevelse denna långfredag.
Medverkande:
Sopran – Lena Moén
Alt –
Tenor – Philip Sherman
Bas - Peter Mellgren
Pilatus – Johan Hallsten
Kristus – Hans-Erik Sundström
Recitatör – Jan Löfgren
Stora Kyrkans Motettkör
Archi Jamt
Konsertmästare – Bengt-Eric Norlén
Dirigent – Nicklas Strandberg
”Textläsningarna i kyrkorna sjöngs förr på en enda ton, men skiljetecknen angavs genom olika tonfigurer. Musiken var gregoriansk, alltså enstämmig och utan instrument. Matteuspassionen gjordes på palmsöndagen, Markus på tisdagen, Lukas på onsdagen och Johannes på långfredagen. Från nattvardens instiftelse till Jesu begravning var det en lång text, men med många replikskiften och dramatik.
På 1200-talet delades läsningen upp på tre personer: Jesus sjöngs av prästen i basläge; berättaren, "evangelisten", av diakonen i tenorläge; och övriga personer av underdiakonen i altläge.
Från 1100-talet utformades den flerstämmiga sången. Så småningom togs den upp även i passionen, där grupper talar. Det kallas turba-kör ("turbulens"). Kompositören bidrog endast med de flerstämmiga bitarna. Det äldsta bevarade exemplet är en engelsk Lukaspassion från 1400-talet. Parallellt uppkom också rent skådespel, och "mysteriespelet" flyttade ut i stadsmiljön och antog folkspråket.
Vid reformationen ändrade passionen bara språk från latin till folkspråk, men däremot förbjöds mysteriespelen. Luthers medarbetare, Johann Walter, gjorde en Matteus- och en Johannespassion, som blev standard på palmsöndagen respektive långfredagen, även på Bachs tid. I Matteus har Walter efter Jesu död lagt in en paus, där församlingen tyst ska be Fader vår.
Med tiden blev turba-körerna mer dramatiserade. Betydande bidrag till latin gjordes av Orlando di Lasso, Thomas Luis de Victoria och William Byrd. Parallellt fanns tillfälligt även motett-passionen, där allt – även berättare och enskilda – gjordes av kör.
Under slutet av 1500-talet ökade det italienska musikaliska inflytandet. I Florens uppstod operan i ett försök att återskapa det antika dramat, som man trodde sjungits. Idén var egentligen en tal liknande sång, recitativet, till ackompanjemang för skådespeleriet. Genom Monteverdis opera L"Orfeo (1607) tillkom dock sånger och instrumentala danser. Landvinningarna – utan skådespel – togs över till kyrkomusiken genom oratoriet (kommer av ordet för "bönehus"). Ledande formgivare var den italienske kompositören Giacomo Carissimi. Motreformationen tog kulturen i bruk. Oratorieformen påverkade nu passionsmusiken.
Inom luthersk tradition höll man länge fast vid tonsättningen av en rent biblisk berättelse, historia. Från oratoriet upptog historian nu ackompanjemang, betraktelser och recitativ. Thomas Selle, kantor i Hamburg, var den förste att göra en "oratoriepassion" genom att skjuta in valda bibeltexter med instrument i sin Johannespassion 1643.
Vid ungefär samma tid gjorde Heinrich Schütz Jesu Kristi sju ord på korset i oratoriestil med instrument, där Jesu ord följs av två violiner, som en "gloria". Greppet återfinns senare i exempelvis Bachs Matteuspassion. På sin ålderdom tycks Schütz sedan ha reagerat mot nymodigheterna och gjorde konservativa passioner på Matteus, Lukas och Johannes utan instrument. Men han skrev en egen variant av recitationstonen, som följer texten.
Under senare delen av 1600-talet gick den tyske kompositören Johann Sebastiani vidare och la in utvalda koraler – men för soloröst – som betraktelser. Schütz-eleven Johann Theile tog även steget att skjuta in ny fri poesi i reflekterande sånger, arior, i sin Matteuspassion. Den gamla recitationstonen ersattes nu med recitativ.
Genom operans kommersialisering i Venedig och Neapel svällde arian och blev huvudsaken. I "passionsoratoriet" (tonvikt på oratorium) ersattes nu bibeltexten helt med poesi.
I Tyskland påverkade pietismen de rent poetiska tyska texter som skrevs i början av 1700-talet. Johann Sebastian Bach behöll dock bibeltexten kombinerad med arior och koraler (oratoriepassion), och under senare 1700-talet bröt hans lärjungar Homilius och sonen Carl Philippe Emmanuel Bach av genom att hålla fast vid denna form.
Efter Mendelssohns återupptäckt av Bachs Matteuspassion 1829 kom bidrag från till exempel Carl Loewe i tidstypisk romantisk stil och med rent poetisk text. 1933 gjorde Hugo Distler en ganska stram och traditionell "Koralpassion".
I Sverige har vi Hilding Rosenbergs passion Huvudskalleplats från 1938. Pendereckis Lukaspassion (1965) var avantgardistisk med kvartstoner, slumpvisa avsnitt, stavelser utlagda på olika stämmor och körvissling. Den blev dock mycket erkänd. Arvo Pärts Johannespassion, som gjordes här i Stora kyrkan 2017, präglas av enkelhet genom hans egen treklangsteknik, samt att den är skriven helt på Latin”,
-Stefan Pehrson
Av Bach finns två kompletta passioner bevarade, Johannes- och Matteuspassionerna. Det sägs här och var att Bach skulle ha komponerat fem passioner, bland annat en Lukaspassion som vållat musikforskare mycket huvudbry. Numer är man dock ganska säker på att den passionen är av någon annan, även om den finns i manuskript med Bachs handstil. En Markuspassion finns också, fast musiken till den är förlorad, bara Picanders libretto finns kvar. Picander som egentligen hette Christian Friedrich Henrici och som skrivit texten till åtskilliga av Bachs kantater.
Johannespassionen komponerades 1723-24 och fick sitt uruppförande i Nikolaikyrkan i Leipzig långfredagen den 7 april 1724. Texten är till största delen hämtad ur Johannesevangeliets 18:e och 19:e kapitel, där man kan läsa om hur Jesus blev fängslad och förd inför översteprästen Kaifas, förrådd av Judas, förnekad av Petrus, och slutligen dömd och korsfäst.
